Hjälp på vägen: BehandlingEn viktig och långsiktig hjälp är att den som har ADHD, själv lär sig att hantera sina svårigheter. På olika ställen på den här hemsidan hittar du tips och råd för att bättre klara detta. Barn och ungdomar med neuropsykiatriska svårigheter, deras familjer samt den personal som möter dem till vardags, behöver kunskapsbaserade och lättillgängliga insatser beroende på önskemål och behov samt problemens svårighetsgrad. Ibland är det tillräckligt med den hjälp och det stöd som kan ges i hemmet och skolan. Det kan också behövas hjälp från vården där det finns många olika yrkesgrupper som kan bidra till behandlingen vid ADHD. Medicinering vid ADHD Medicinering måste ses som en möjlighet. Alla patienter med ADHD måste inte behandlas med läkemedel. Läkemedelsbehandling av ADHD skall ses som en del i ett behandlingsprogram, då stödåtgärder visat sig vara otillräckliga. Individuellt anpassade behandlingsmål skall beskrivas innan läkemedelsbehandlingen påbörjas. Varför går det överhuvudtaget att medicinera en åkomma som har att göra med mycket omfattande system i vår hjärna? För att förstå det är det viktigt att inse att människans hjärna är slutet på eller frukten av en utveckling under årmiljoner av allt levande. Det naturliga urvalet under årmiljoner har gjort att framgångsrika koncept har överlevt och så småningom har det som fungerat som grundläggande kunnat byggas på till allt mer komplicerade system. Det visar sig att ifrån amöbor och framåt i utvecklingen återfinner vi väldigt mycket av de signalsubstanser som gör att cellerna kan meddela sig med varandra. Förmågan att röra sig och att utse ett mål för rörelsen är fundamentalt för alla levande varelser. När det gäller just rörelse och uppmärksamhet spelar signalsubstanserna dopamin och noradrenalin en avgörande roll. Båda substanserna finns spridda inom hela nervsystemet och de samspelar också med varandra så att om den ena substansen påverkas så påverkas också den andra. Om det i vissa delar i hjärnan är ett relativt underskott av dopamin och noradrenalin påverkar det uppmärksamheten negativt. En nedsatt uppmärksamhet gör att individen får svårt att värdera vad som är bra i framtiden, d v s hur beteendet ska planeras och styras. Uppmärksamheten är också helt avgörande för de funktioner som vi sammanfattande kallar ”arbetsminnet”. Arbetsminnet håller information aktuell och tillgänglig och de nya kunskaper som fångas in här kan hållas kvar tills hjärnan har möjlighet att lagra de viktiga delarna i långtidsminnet. Svagheter i dessa funktioner innebär att individen lätt blir distraherad och glömmer både i stunden och mer långsiktigt. Delar av hjärnan är specialiserad på att vi ska upptäcka nya saker, få lust att söka oss till aktiviteter som är bra för oss, d v s göra så vi inte fastnar i vissa invanda spår utan att vi utnyttjar nya möjligheter. Dessa system som gör att vi har lust till olika saker är speciellt beroende av signalsubstansen dopamin. Eftersom dessa system är så komplicerade har vi all anledning att tro att det kommer att komma fram ett flertal olika mediciner för att påverka dem. Tre sådana mediciner är utprovade för barn och ungdomar och olika metoder finns idag tillgängliga som gör att det har gått att förstå och följa en hel del av vad dessa mediciner åstadkommer. Det handlar om att dopamin- och noradrenalinsystemen inte fungerar helt optimalt utan kan hjälpas på traven med mediciner som gör att funktionen blir mer normal. Det innebär att vi har tillgång till en medicinsk effekt när dessa medel används i ett väl avgränsat dosområde. I detta dosområde handlar det alltså om att kompensera en underfunktion och inte att stimulera system utöver vad som de är ämnade till. Det kan te sig märkligt att använda medicin vid ADHD då vi vet att en stor del av förklaringen till ADHD handlar om ärftlighet. Ytterligare en del handlar om mindre skador på hjärnan och endast till en väldigt liten del stress utöver detta. Mycket handlar om en ärftlighet som gör att nervsystemet mognar senare hos de med ADHD. Om mycket kan förklaras som en mognadsprocess, hur kan det då vara möjligt att vi med medicin kan göra någonting som inte skadar och som hjälper? Studier av dopaminomsättning och blodgenomströmming som följer varandra väl i bl a pannloben, basala ganglierna och lillhjärnan ligger något under ett normalmaterial hos de med ADHD, men att det lyfts mot det normala när barnen behandlas med ADHD-medicinering. Trots att det finns begränsningar när det gäller hjärnans mognad och ibland också p g a mindre hjärnskador så går det ofta att lyfta upp funktionen. Något som i många fall förklarar detta är att en del av de gener som medverkar till att ge ADHD är inblandade just i produktion och omsättning av dopamin och noradrenalin. Det finns tre alternativ till läkemedelsbehandling vid ADHD: Metylfenidat, amfetamin och atomoxetin. Metylfenidatprodukter: Concerta depottabl 18, 27, 36 och 54 mg som i tre omgångar utsöndrar metylfenidat. Medeltiden för verkan är 12 timmar. Equasym depot. Kapslar 10, 20 och 30 mg. 30 % utsöndras direkt och 70 % långsammare. Medikinet tabl 5,10 och 20 mg, depotkapsel 10,20,30 och 40mg. Ritalin tabl 10 mg. Initialt 5mg 2-3 ggr/dagl. Effekten börjar efter en halv timme och varar 3-4 timmar per dos. Titrering vid behov en vecka i taget upp till max 60mg/d Effekten utvärderas av föräldrar och lärare med skalor för ADHD. Ritalin kapsel med modifierad frisättning 20, 30 och 40 mg utsöndrar metylfenidat direkt och i en andra omgång. Medeltiden för verkan 8 timmar. Amfetaminprodukter: Amfetamin tabl 5mg Initialt 2,5 mg 2-3ggr dagl. Titrering upp till 40mg Metamina tabl 5mg Initialt 2,5 mg 2-3ggr dagl. Titrering upp till 40mg Atomoxetinprodukter: Strattera kapslar 10, 18, 25, 40 och 60 mg Initialt 0,5 mg/kg/dag i minst 7 dagar, en eller två gånger per dag. Rekommenderad underhållsdos 1,2 mg/kg/dag. Högsta rekommenderade dos 1,4 mg/kg/dag. 70 kg kroppsvikt startdos 40mg/dag, måldos 80 mg/dag. Maxdos 100 mg/dag. De centralstimulerande medlen metylfenidat och amfetamin kräver licens och kraven för detta finns på läkemedelsverkets hemsida. www.lakemedelsverket.se. Mindre skillnader i biverkningsprofil kan ha stor betydelse för den enskilda patienten då det gäller att prova ut vilket av dessa läkemedel som fungerar bäst. Eftersom den största kliniska erfarenheten och långtidsuppföljningen finns för metylfenidat så är det ofta ett förstahandsval. För cirka 70% av de som fyller kriterierna för ADHD har centralstimulantia en betydande effekt på uppmärksamhet, impulskontroll och aktivitetsgrad. Eftersom denna effekt är känd sedan över 50 år finns det en stor mängd kontrollerade behandlingsstudier från förskole- till vuxenålder. En omfattande jämförelse har gjorts mellan de beteendeinriktade behandlingsinsatser som visat de bästa resultaten och centralstimulantia. Insatserna var för sig har visat betydande effekter och den bästa effekten fås vid en kombinationsbehandling. Metylfenidat finns både som kortverkande (ca 4 timmar) och i flera beredningar med upprepad utsöndring (ca 8 eller 12 timmar). Valet mellan de olika fabrikaten avgörs av när under dagen som det behövs mest effekt. En del behöver relativt hög dos redan på förmiddagen, andra högre dos under eftermiddagen i skolan och en del på kvällen. Metylfenidat effekten måste vara slut tillräckligt tidigt annars förhindrar det insomningen. Balansen mellan effekt vid högre dos och biverkningar med minskad aptit måste avvägas så bra som möjligt. Efter försiktig inställning av dosen fås bäst effekt ofta på omkring 1 mg/kg kroppsvikt. Amfetamin finns endast som kortverkande och måldosen är cirka 0,5 mg/kg. Genom att följa upp effekten med skattningar som fylls i av föräldrar och lärare kan den bästa individuella dosen bestämmas. Metylfenidat och amfetamin har något olika verkningsprofiler så om inte det ena fungerar är det värt att pröva det andra. Vanliga initiala biverkningar vid insättande av centralstimulantia är magvärk, nedsatt aptit och huvudvärk. Höjning av puls- och blodtryck förekommer och gör att hjärtsjukdom kan vara en kontraindikation dvs. har man hjärtproblem så går det ibland inte att använda denna sorts medicin. Genom att följa puls- och blodtryck går det att se om behandlingen måste avbrytas. Eventuell viktnedgång och minskad längtillväxt skall också kontrolleras, men det är viktigt att veta att viktnedgången i början brukar stabiliseras och då blir det oftast ingen effekt på längdtillväxten. Om det blir en minskad längdtillväxt räcker det oftast med några månaders uppehåll med medicinen så sker en upphämtning till barnets normala tillväxtkurva. Uppföljningar av många patienter som behandlats långvarigt med centralstimulantia har inte visat någon ökad risk för missbruk. Även då ADHD är kombinerat med trotssyndrom och uppförandestörning innebär den ökande förmågan till koncentration och impulskontroll ofta bättre möjligheter att klara bl.a. skolgång och social anpassning. Atomoxetin är en noradrenerg återupptagshämmare som har mycket likvärdiga effekter med centralstimulantia vid ADHD. Rekommenderad initialdos i minst 7 dagar är 0,5 mg/kg och sedan är rekommenderad dos 1,2 mg/kg. Doseringen kan ske en eller två gånger per dygn. I stort är det likartade biverkningar som med centralstimulantia. Effekten blir tydlig först efter 4-6 veckor. Under insättningsfasen kan suicidala tankar aktiveras. En viss sedation kan förekomma, men en fördel är att läkemedlet ofta har en positiv effekt på sömnen, till skillnad från centralstimulantia som kan ge insomningsproblem. Om det förekommer missbruk hos patienten, eller i dess närhet, så är det en fördel att kunna gå in med atomoxetin. Ibland fungerar det bra att ge atomoxetin vid ADHD och samtidiga ångestbesvär, och det finns indikationer på att det troligen är mindre risk att ticssymtom ökar, än vid medicinering med centralstimulantia. Vid byte mellan centralstimulantia och atomoxetin är det bäst att halvera dosen av det ena när det andra sätts in. I vissa fall har det visat sig fungera bra med en kombination av båda preparattyperna, även om studier på detta fortfarande saknas. Kosttillskott vid ADHD Många använder fiskoljeprodukter för att minska symtomen på ADHD. Det finns en del av barnen med ADHD och en del av barnen med dyslexi som förbättrar sina symtom. Svårigheten är att det inte finns något sett att få reda på från början vilka som blir bättre utav detta kosttillskott. Samtidigt är det en stor fördel att kosttillskottet i stort sett inte medför några biverkningar, förutom att en del kan känna lite fisksmak eller bli lite lösa i magen. I sällsynta fall har det förekommit ökad blödningsbenägenhet. Det är så många som blir hjälpta att det är väl värt att prova. För att veta om det ger något resultat måste man hålla på i minst tre men helst sex månader. Det saknas fortfarande tillräckligt med studier för att säkert veta vad som är den mest effektiva doseringen. Men tillsvidare finns det all anledning att följa de värden som använts i de tre studier som visat på resultat. Den viktigaste delen av Omega-3 som har effekt på ADHD är EPA. Det står på förpackningen hur mycket EPA varje kapsel innehåller. Ett riktvärde kan vara att komma upp i 0,5 gram EPA per dag. Den första studien gjordes i England på barn mellan 5-12 år med inlärningssvårigheter. Många av barnen förbättrade sitt beteende i skolan och deras läsförmåga blev tydligt förbättrad. www.durhamtrial.org The Oxford Durham Study: a randomized, controlled trial of dietary supplementation with fatty acids in children with developmental coordination disorder. Pediatrics, 115, 1360-6. 2005 I april 2007 publicerades den s k Adelaide-studien på överaktiva barn med koncentrationssvårigheter. Detta är den andra stora placebokontrollerade studien som visar signifikanta effekter på överaktiva barn med inlärnings- och koncentrationssvårigheter. I studien deltog från början 132 barn i åldern 7-12 år. Totalt 109 barn fullföljde den 30 veckor långa studien. I början fick hälften omega-3 och hälften placebo och sedan fick alla som deltog i studien omega-3. Omkring 30 % av barnen visade stora förbättringar på symtom som hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet jämfört med placebogruppen efter 15 veckor. Samma positiva effekt fick 50 % av placebogruppen då de skiftade till aktiva kapslar. Journal of Developmental and Behavior Pediatrics, 28:82-91, april 2007 Vid Barnneuropsykiatriska kliniken BNK i Göteborg gjordes en studie som byggde vidare på fynden från Oxford Durham- och Adelaidestudierna. 6 fiskoljekapslar av märket EyeQ per dag gavs till de 8-18 år gamla barnen. 6 månaders behandling gav en signifikant förbättring av flera ADHD symtom hos hälften av barnen. Gruppen som förbättrades något mer var de med ADD, läs- och skrivsvårigheter, motorisk klumpighet och autistiska besvär. Det är extra glädjande eftersom det är de grupperna som brukar svara något sämre på medicinering. Omega-3/Omega-6 fatty acids for attention-deficit/hyperactivity disorder. a randomized placebo-controlled trial in children and adolescents. Johnson, Östlund, Fransson, Kadesjö, Gillberg. Journal of Attention Disorder. 2009 Mar;12(5):394-401 Livsmedelstillsatser och ADHD Många föräldrar märker att deras barn får mera ADHD symtom av mycket socker och uppiggande drycker. Det saknas bra forskning men det finns all anledning att vara uppmärksam på detta. När det gäller tillsatser som förekommer mycket i godis och läsk finns det ett par viktiga vetenskapliga studier. Den första visade att en del barn som var överaktiva blev ordenligt förvärrade av en relativt liten dos av färgämnet tartrazin (E102). Synthetic food coloring and behavior: a dose response effect in a double-blind, placebo-controlled, repeated-measures study. Rowe. Journal of Pediatrics 125;691-8: 1994 En större vetenskaplig undersökning på 3 och 8 åriga barn visade ökad impulsivitet, hyperaktivitet och uppmärksamhetsbrist hos barnen, det vill säga vanliga barn fick ADHD-symtom av E102, E124, E110, E122, E104, E129, E211. Livsmedelskedjan Marks & Spencer reagerade med att ta bort konstgjorda färger och smakämnen från 4455 matvaror och drycker. Livsmedelsverket och EU:s expertpanel, varav många arbetar för livsmedelsindustrin, avvaktar. Food additives and hyperactive behaviour in 3-year-old and 8/9-year-old children in the community: a randomised, double-blinded, placebo-controlled trial. McCann. Lancet 370;1560-7: 2007. Livsmedelstillsatser kan öka hyperaktiviteten hos barn. Silfverdal, Hernell. Läkartidningen nr 6 s.354-5: 2008 |
©2009-2014 Självhjälp på vägen
Riksförbundet Attention i samarbete med Landstinget i Uppsala län och Pilgrim Press AB |
Efora Websites
|